Första detektionen av interstellärt O₂

Astrokemister har länge hävdat att livsmolekylerna vatten (H₂O) och syre (O₂) finns i stora mängder i det täta interstellära mediet. Mängden antogs vara så stor att dessa molekyler skulle dominera energibalansen i molekylära moln. Huruvida detta stämmer är viktigt att förstå även för astrofysiker eftersom det bestämmer hur molnen utvecklas med tiden, vilket leder till nya generationer av stjärnor och planetsystem.

Ett internationellt konsortium av vetenskapsmän från Sverige, Kanada, Frankrike och Finland ansåg att frågan var så viktig att man ville testa teorin. Tyvärr är detta inte någon lätt uppgift, eftersom de molekyler man vill observera också finns i stora mängder i vår egen atmosfär. Teleskopen måste därför placeras i rymden. Satelliten Odin är ett sådant observatorium i omloppsbana kring jorden, speciellt byggd för att detektera H₂O och O₂.

Sedan det sköts upp för fem år sedan har Odin observerat framträdande interstellära moln i jakt på dessa molekyler. Med tanke på de väldigt optimistiska teoretiska förutsägelserna kom det som en otrevlig överraskning att det inte fanns ett spår av syre. Också den mängd vatten som hittades i molnen var mycket lägre än förväntat. Teoretiker har sedan dess försökt att förklara dessa udda, oväntade upptäckter.

Det kommer därför som en stor lättnad att gruppen för infraröd astronomi vid Stockholms observatorium meddelar att man med Odin nu äntligen har sett den länge eftersökta syremolekylen, O₂. Upptäckten är oerhört viktig då den kommer att leda till ny, ovärderlig insikt i den komplexa utvecklingen av interstellära moln ur vilka stjärnor och planeter bildas.