En gammablixts infraröda hjärta

Den 19 december 2004 detekterade INTEGRAL-satelliten en kraftig gammablixt i stjärnbilden Cassiopeia. Även NASA-satelliten Swift detekterade den och kunde meddela astronomer världen över om blixtens position på himmeln. Den snabba lägesbestämningen gjorde att ett helautomatiskt IR-teleskop för första gången hann observera blixten redan under den tidiga emissionen, endast 7.2 minuter efter gammablixten först detekterades av satelliterna. PAIRTEL-teleskopet i Arizona detekterade infraröd strålning från blixtens tidiga skede. Läs pressmeddelandet här.

Resultatet från observationerna, som publicerats i senaste numret av den vetenskapliga tidsskriften Nature, bidrar ytterligare till bilden av hur gammablixtar uppkommer. Man tänker sig att den tidiga emissionen uppstår efter en kraftig typ av supernovaexplosion när en massiv stjärna dör. Ett resultat av explosionen blir ett relativistiskt utflöde, där elektroner accelereras till extremt höga hastigheter. Processer i utflödet ger upphov till röntgen- och gammastrålning, och kan även ge upphov till infraröd strålning. Den nya IR-observationen kommer att öka förståelsen av strålningsmekanismerna och fysiken i det emitterande området, som till dags dato inte är helt kända. Därför är denna observation viktig och riktigt spännande.

Vid Stockholms observatorium arbetar astronomer i gruppen för högenergiastrofysik just med dessa strålningsmekanismer, tillsammans med gruppen för supernovor. Forskarna är även involverade i observationsprogram med både INTEGRAL och Swift satelliterna.