Snart 20 och chockar mer än någonsin

Supernovan 1987A (SN 1987A) fortsätter att ge oss detaljerad information om hur massiva stjärnor dör. Supernovahöljet har nu nått ut till den inre cirkumstellära ringen runt supernovan och där äger det nu rum en våldsam kollision mellan hölje och cirkumstellär gas. Detta har i princip studerats i alla våglängdsområden, och tack vare det korta avståndet till supernovan, har variationen av kollisionen för de olika delarna av ringen kunnat skiljas ut. Den chockade supernovagasen och den chockade cirkumstellära gasen har helt olika egenskaper och de dominerande fysikaliska processerna i de två gaserna är därför olika. Utvecklingen av den cirkumstellära växelverkan i SN 1987A utgör otvetydigt ett unikt laboratorium för chockfysik.

I en ny artikel av Heng et al. (med stockholmsastronomerna Claes Fransson, Peter Lundqvist och Jesper Sollerman som medförfattare) beskrivs en studie av det chockade höljet gjort med Hubble-teleskopet i ultraviolett och synligt ljus. Speciellt används emission i vätets H-alpha linje för att kartlägga chockgeometrin, vilket ger direkt input till modeller som önskar förklara hur den cirkumstellära strukturen bildades.

Chockerna som fortplantar sig in i den cirkumstellära ringen har studerats av stockholmsgruppen sedan 1999 med hjälp av ESO:s Very Large Telescope i Chile. Dessa resultat presenterades nyligen vid ett av American Astronomical Society:s möten (se denna sammanfattning), och utgör basen för Per Gröningssons doktorandprojekt.