Molekyler och röda jättestjärnor

Mot slutet av solliknande stjärnors liv sväller de upp till röda jättestjärnor. Deras utveckling påverkas då starkt av en kraftig förlust av materia från ytan; en intensiv stjärnvind. Stjärnvinden bestämmer hur länge till stjärnan kan leva, hur ljusstark den blir, dess slutliga öde, samt hur mycket materia som stjärnan återger till den omgivande rymden. Denna materia kan sedan skapa nästa generations stjärnor. En speciell typ av dessa stjärnor, de s.k. kolstjärnorna kan vara de största producenterna av kol i universum. Vår sol kommer att nå detta utvecklingsstadium om drygt 6 miljarder år.

Forskargruppen i stjärnutvecklingens senare stadier vid Stockholms observatorium har, bl.a. genom användandet av det nya radioteleskopet APEX som ligger i Atacamaöknen i Chile, påvisat att stora mängder av molekylen SiO (kiselmonoxid) kan bildas även i kolstjärnor, något man inte trott förut. Detta tyder på stora avvikelser från kemisk jämvikt, troligtvis en följd av att stjärnans kraftiga pulsationer komprimerar och upphettar gasen i stjärnatmosfären. Det finns också tecken på att mikroskopiska gruskorn, som bildas i stjärnvinden, är viktiga vid de processer som bestämmer halten av SiO. Denna nya upptäckt öppnar möjligheten att mer komplexa molekyler, t.ex. organiska molekyler, kan bildas effektivt i dessa stjärnvindar.

Forskningsartikeln finns att läsa här.