Kometmoln i vardande upptäckt

Vänster: Den inre avplattade fördelningen av stoftpartiklar och stenklumpar kring solen kallas Kuiper-bältet. Det yttre, mera sfäriska, systemet kallas Oorts moln och består av miljarder av kometer, som så småningom kan falla ner mot solen där de värms upp. Höger: Det skuggade området visar utsträckningen av protostjärnenebulosan, som motsvarar Oorts moln i storlek. I utkanterna av detta gigantiska disksystem har man nyligen upptäckt stora mängder metanol. Denna metyl-alkohol utgör grundstenen vid byggandet av komplexa organiska molekyler såsom till exempel aminosyror.

Nu har ett forskarlag funnit indikationer på ett kometmoln kring en avlägsen stjärna. Ett sådant moln, Oorts moln, finns även i vårt solsystems utkant - en uråldrig reservoar av kilometerstora isklumpar. När någon av dessa kommer in i de inre regionerna av planetsystemet, kan de ses på natthimlen som stora kometer. Oorts moln anses vara de sista kvarvarande resterna av "solnebulosan" (se vänstra bilden), dvs. den skiva av gas och stoft ur vilken själva solen och dess planeter bildades. Molnets kometer kan ses som fossiler, som berättar om planetsystemets allra tidigaste historia.

Ett internationellt forskarlag, däribland René Liseau vid Stockholms observatorium, har alltså nyligen upptäckt ett liknande moln, som just nu håller på att bildas kring det protostjärnesystem i stjärnbilden Oxen (se högra bilden) som tidigare rapporterats om i nyhetsspalten. Röntgenstrålningen från jeten bidrar till att nedfrysta organiska molekyler långt ute i det kalla området av protostjärnenebulosan frigörs. Temperaturerna där är under -250 grader Celsius. Där har man upptäckt stora mängder av ämnet metanol, som är en av de allra viktigaste byggstenarna vid tillverkningen av bl.a. aminosyror, och sålunda fått det unika tillfället att studera de processer som en gång ledde till syntetiseringen av prebiotiska organiska molekyler.