Planetbildningsgåta löst

Del av en gasskiva som innehåller en planet. Färgen representerar temperaturen: det röda området är varmast och närmast planeten. Pilarna visar hur gasen rör sig i skivan. Denna slags "kosmiska väderkartor" hjälper till att förstå planeternas uppförande i gasskivan.

Planeterna i vårt solsystem kretsar kring solen i banor som har varit stabila i miljarder år. Så var det dock förmodligen inte när de precis hade bildats. Modeller av unga planeter som rör sig genom den skiva av gas och stoft som de bildades ur, visar att de lätt kan ändra sina banor. Detta händer eftersom planeterna känner av dragningskraften från materialet i skivan. Ett problem med dessa modeller är att planeterna alltid verkar röra sig på samma sätt, närmare och närmare in mot sin stjärna. Om detta skulle vara fallet, skulle de flesta planeterna inte överleva sin ungdom utan falla in i stjärnan.

Dessa modeller baseras på flera antaganden, varav ett är att planeten inte ändrar temperaturen på gasen i skivan. Sijme-Jan Paardekooper (f. d. doktorand vid Leidens universitet, numera postdoc i Cambridge) och Garrelt Mellema (Stockholms observatorium) har kört en ny typ av numeriska simuleringar där planeten tillåts att ändra gasens temperatur. Detta är krävande beräkningar som tar en veckas tid att utföra med en superdator. Resultaten visar att unga planeter i gasskivor inte alltid rör sig närmare sin stjärna, utan kan ibland också röra sig mot större banor. Allting beror på om villkoren i skivan är sådana att planeten kan ändra den lokala temperaturen.

-"Vi finner att planeter som kommer för nära sin stjärna börjar röra sig utåt igen och faller alltså inte in i stjärnan", säger Garrelt Mellema. "Detta är en viktig upptäckt, eftersom det löser en av de stora gåtorna inom planetbildning: varför vi ser så många planeter runt stjärnor om det bara finns en liten chans att de överlever sin ungdom i skivan. Våra modeller visar att de flesta kommer att överleva."