Långt liv förutspås för unga överviktiga stjärnhopar

Bilden visar galaxen ESO338-IG04 (tagen med Hubble-teleskopet) och motsvarar en storlek på 18000 x 18000 ljusår. Galaxen innehåller bl.a. två gigantiska stjärnhopar. Hop nummer 23 (markerad till vänster) har en massa som motsvarar 130 miljoner solar; nummer 34 (till höger) har en massa på fyra miljoner gånger solens massa. Trots sin övervikt tror man att båda hoparna kan se fram emot ett långt liv. Den ljusa stjärnan lite ovanför till höger om mitten är en förgrundsstjärna i Vintergatan, och har alltså inget med ESO338-IG04 att göra.

Göran Östlin och Robert Cumming vid Stockholms observatorium har tillsammans med Nils Bergvall vid Uppsala astronomiska observatorium mätt massan på två gigantiska stjärnhopar. De ligger i en liten blå galax på 120 miljoner ljusårs avstånd. Stjärnhoparna nummer 23 och 34 i galaxen ESO338-IG04 väger så mycket som 130 miljoner respektive fyra miljoner gånger solens massa, vilket ger dem platserna 4 och 6 på listan över de tyngsta hopar som man känner till.

Forskarna ville undersöka hur stjärnor bildas i små, ljusstarka blåa galaxer som ESO338-IG04. Sådana galaxer kan vara riktiga stjärnfabriker, och liknar på många sätt de galaxer som fanns i det tidiga universum. En stor del av de nya stjärnorna i sådana galaxer bildas i just stora så kallade 'superstjärnhopar'. Liknande men cirka hundra gånger mindre stjärnhopar finns omkring vår egen Vintergata och kallas klotformiga stjärnhopar.

Östlin, Cumming och Bergvall har också siat om hur det kan gå för dessa överviktiga hopar i framtiden. I hoparnas hemgalax finns det hundratals andra unga stjärnhopar. Troligen kommer många att upplösas med tiden. Men just hoparna 23 och 34 verkar innehålla en uppsättning stjärnor som gör att de kan överleva och bli lika gamla som Vintergatans uråldriga klothopar nu är.

Stjärnhoparna observerades med Europeiska sydobservatoriet ESOs jätteteleskop VLT (Very Large Telescope) i Chile, och med Hubbleteleskopet från rymden. Genom att observera stjärnhoparnas spektrum kan man mäta hur snabbt stjärnorna rör sig inuti hoparna. Tunga hopar har snabbare interna rörelser, och på så sätt går det att uppskatta massan i varje hop. Hoparnas spektrum ger också information om hur gamla de är, och vilka olika typer av stjärnor som de innehåller.

En artikel som beskriver resultatet kommer att publiceras i tidsskriften Astronomy & Astrophysics.