Luis Borgonovo disputerar på gammablixtar

Det optiska efterskenet från gammablixten den 28 februari, 1997. Efterskenet är den stora vita klumpen nära bildens mitt (som pilen visar), och det ungefär "E"-formade utsträckta objektet omedelbart nere till höger är värdgalaxen. Bilden är en sammansättning av två fotografier tagna med Hubble-teleskopet i synligt ljus. Färgerna i återgivningen motsvarar ljusstyrka, snarare än riktiga färger. Credit: K. Sahu, M. Livio, L. Petro, D. Macchetto, STScI and NASA.

Den 16 maj försvarar Luis Borgonovo sin doktorsavhandling "Spectral and temporal studies of gamma-ray bursts".

Gammablixtar är sporadiska ljussken som observeras främst i gammastrålningsområdet. Eftersom de är de mest ljusstarka explosionerna i universum sedan dess födelse, är de idag några av de mest avlägsna astronomiska källor som detekterats. Sedan de upptäcktes av en tillfällighet i slutet på 1960-talet, har studierna av gammablixtrar vuxit till att bli en av de mest aktiva områderna inom astrofysiken med konsekvenser för många andra vetenskapliga områden.

Trots intensiva studier förblir många av de grundläggande frågorna kring gammablixtarnas natur obesvarade. Långa gammablixtar tros vara resultatet av ultra-relativistiska utflöden i samband med att mycket massiva stjärnor kollapsar. Mekanismen som ligger bakom emissionen, källans geometri och de strålningsprocesser som är inblandade forskas det fortfarande om. Vanliga flerpulsblixtar uppvisar en spektral utveckling lika komplex som deras ljuskurvor. Det är dock oklart vad som ger upphov till denna observerade variabilitet. Avhandlingen har som mål att lägga en nödvändig grund för att besvara dessa öppna frågor. För mer information se Stockholms universitets avhandlingsinformation.

Tid: Onsdagen den 16 maj, kl. 13.15
Plats: FA32, AlbaNova Universitetscentrum, Roslagstullsbacken 21