Större är inte alltid bättre

Återjoniseringens utveckling med tiden runt den största galaxen i simuleringen (från övre vänstra rutan till nedre högra). Galaxen är placerad i mitten av bilderna, som visar hur de joniserade områdena (orange) växer runt galaxen. Bilderna visar också att galaxen långsamt omges av ett stort antal mindre galaxer (blåa punkter), som tillsammans är mycket viktigare för de joniserade områdenas tillväxt. Credit: Garrelt Mellema.

En internationell forskargrupp har modellerat hur strålningen från de första stjärnorna påverkade universums utveckling.

Tidigt i universums historia, för ungefär 13 miljarder år sedan, joniserade strålningen från stjärnorna i den första generationen av galaxer gasen mellan galaxerna - en effekt som kallas för universums återjonisering. Forskare över hela världen arbetar på att försöka förstå denna process, eftersom den är viktig för den efterföljande utvecklingen av galaxer i universum. Några av galaxerna från denna era kan (med stor möda) observeras direkt med de största teleskopen på jorden. Forskare har försökt att använda dessa galaxers egenskaper för att förstå återjoniseringsprocessen.

Nya numeriska simuleringar av återjoniseringen gjorda av Garrelt Mellema från Stockholms observatorium, tillsammans med en internationell grupp av forskare från Schweiz, Kanada och USA, visar att de galaxer vi kan observera är de ovanligt ljusstarka och att deras påverkan på återjoniseringen är marginell jämfört med det stora antalet mindre galaxer, som vi ännu inte kan observera. Dessutom återfinns dessa ljusstarka galaxer i speciella områden i universum. Att använda dem för att förklara återjoniseringen kan leda till fel resultat om man inte tar hänsyn till deras speciella egenskaper och miljö.