|
Hej!
Under rubriken ”Spiralgalaxer och svarta hål” hade jag tidigare i kursforum en fråga (med underrubriken ”Spörsmål om svarta hål”) om ifall i praktiken alla svarta hål har rörelsemängdsmoment > 0 och därmed är Kerr-hål med den punktformiga Schwarzschildsingulariteten ersatt av en cirkelform. Det vore intressant om du före kursens slut hann få någon synpunkt på detta från den teoretiske fysiker till vilken frågan remitterades. Har naturen genom den överallt förekommande rotationen egentligen frigjort sig från de oändligheter som är bekymmer vid punktformiga singulariteter? Man skymtar ju en analogi med strängteorins sätt att göra så.
Min senare fråga om övre gräns för vinkelsumman hos en triangel vars sidor är delar av storcirklar på en sfär, och som jag fick till 900 grader, utgick från betraktelsen att en liten liksidig triangel (vinkelsumma t ex 180.001) får växa så att den omsluter precis halva sfären (vinkelsumma = 540) och sedan fortsätta växa tills den omsluter mer än halva sfären och vidare tills den omsluter nästan hela sfären (vinkelsumma t ex 899.999) utom en liten resttriangel diametralt motsatt platsen för den ursprungliga starttriangeln. Vad jag undrade över är om gränsen 900 grader har någon relevans som gräns även i rumtidkrökningen – t ex vid svarta hål eller i ett universum med mer än kritisk masstäthet.
Hälsningar Tomas |