Astronomi
F:
Har du sett några UFOn?
F:
Tror du på utomjordingar?
F:
Jasså, du är astronom! Vad roligt, jag är också intresserad av astrologi.
F:
Tänker du åka ut i rymden?
F:
Varför jobbar du inte på Esrange i Kiruna?
F:
Vad forskar du om?
F:
Vad gör en astronom, egentligen? Nog borde alla stjärnor vara
upptäckta vid det här laget?
F:
Var kan jag köpa en stjärna?
F:
Jag hörde att du upptäckt och namngett en asteroid Saltis. Varför
uppkallade du den inte efter dig själv eller din fru?
Djupa tankar
F:
Är universum oändligt? Om inte, vad finns bortom?
F:
Vilka är dina djupaste tankar?
F:
Med all fattigdom och svält i världen, hur kan man motivera astronomistudier?
F:
Tror du på Gud?
F:
Vad är vetenskap?
Personligt
F:
Varför blev du astronom?
F:
"Alexis", är inte det ett tjejnamn?
F:
"Alexis Brandeker" låter inte speciellt svenskt!
Astronomi
F:
Har du sett några UFOn?
S:
UFO betyder bokstavligen Oidentifierat Flygande Objekt, och det
händer rätt ofta att jag ser flygande saker som jag inte omedelbart
identifierar. Därmed inte sagt att det rör sig om flygande tefat eller
främmande rymdskepp. Jag tror inte det finns några trovärdiga bevis för
att vi blivit besökta av utomjordingar. Faktum är att jag tycker själva
iden är ganska långsökt. För det första är det väldigt svårt att färdas
mellan stjärnorna. Som belysande exempel kan nämnas att den snabbaste
rymdfarkost som konstruerats av människan skulle ta 50 000 år
på sig att resa till solens närmaste grannstjärna. Och det den närmaste
stjärnan! Alltså kan vi sluta oss till att potentiella rymdbesökare måste
ha en överlägset mer avancerad teknologi än oss. Så vad gör då dessa
långväga rymdbesökare när de överbryggat dessa gigantiska avstånd i rymden?
De gömmer sig. Inte nog med att de gömmer sig, de misslyckas dessutom
kapitalt med att gömma sig för en liten bråkdel av mänskligheten, nämligen
UFO-entusiasterna. Trots att de är så avancerade. Låter det här som ett
sannolikt scenario? Inte i mina ögon.
Min bestämda åsikt är att UFO-syner tillhör samma kategori som observationer
av tomtar och troll. Om vi någonsin blir besökta av utomjordingar kommer
vi att märka det. Allihopa.
F:
Tror du på utomjordingar?
S:
Jag vet inte om det finns utomjordingar, och det känns inte meningsfullt att ta
ställning med en tro när det inte finns någon grund för den.
F:
Fast du tror väl ändå någonting, och försöker bara vara "politiskt korrekt"
när du säger att du inte vet?
S:
Nej! Jag tror helt ärligt varken eller. För att förklara min ståndpunkt
försöker jag mig på en liknelse. Tänk dig en sluten låda full med sand. Om jag
frågar dig om lådan innehåller ett udda eller jämnt antal sandkorn, så har du förstås
ingen aning. Men om jag insisterar och frågar vad du tror, vad svarar du då?
Och vad du än svarar, är det relevant för huruvida det verkligen finns ett udda
eller jämnt antal sandkorn i lådan? Inte enligt min mening. Om du svarar att du tror
något speciellt så kan det till och med vara missvisande, eftersom det kan få mig
att tro att du har belägg för din tro trots att du inte har några.
Även om jag inte vet huruvida det finns utomjordingar så hoppas jag att det
finns. Observera att detta är något helt annat än att förutsätta att det finns.
I själva verket är mina datorer och jag involverade i ett stort projekt som letar
efter just utomjordiskt liv, och du kan också hjälpa till: spana in
SETI@home.
F:
Jasså, du är astronom! Vad roligt, jag är också intresserad av astrologi.
S:
Även om orden är besläktade, så innebär astronomi och astrologi helt olika saker.
Astronomins mål är att förstå det universum vi bor i. Astrologin använder lite
grundläggande astronomi (i bästa fall), men lägger sedan på en rejäl portion önsketänkande.
Astronomer undersöker universum med hjälp av den vetenskapliga metoden; astrologer
skriver horoskop. Jag skulle vilja påstå att nutida astrologi är mer besläktad med
religion och psykologi än astronomi.
Och nej; jag är inte intresserad av astrologi, inte på något sätt.
F:
Tänker du åka ut i rymden?
S:
Hurså, vi är ju redan i rymden! Tänk dig jorden som ett stort rymdskepp som färdas
genom rymden i sällskap av månen och solen. Vi är alla astronauter.
F:
Jomen... du vet vad jag menar.
S:
Jag är inte speciellt ivrig över att lämna jordytan, trots att jag är astronom.
Astronomer och astronauter har faktiskt ungefär lika mycket gemensamt som meteorologer
och piloter. Min likgiltighet inför rymdfärder beror delvis på att dagens astronauter
knappt lämnar jordens övre atmosfär, än mindre färdas bland stjärnorna ("astronaut"
betyder bokstavligen stjärnfarare). Om det fanns ett sätt att färdas bland
stjärnorna, som de t.ex. gör i TV-serien Star Trek, skulle jag vara
mycket mer intresserad. Ibland fantiserar jag om hur det skulle vara att färdas ute bland stjärnorna,
och ett resultat av mina fantasier är StarStrider, en rymdsimulator
för windows jag skrivit med en kompis.
F:
Varför jobbar du inte på Esrange i Kiruna?
S:
Esrange
är en raketbas och satellitmottagarcentrum, och inte något tillhåll för
astronomer, även om en del astronomer periodvis utfört ballongexperiment därifrån för
att studera rymden från höga höjder där jordens atmosfär inte stör lika mycket. Numer
studerar man mer jordnära saker från Esrange, som norrsken, atmosfären och jordens
magnetfält. En stor del av verksamheten är annars satellitkommunikation. Men inte
astronomiforskning.
F:
Vad forskar du om?
S:
Jag forskar om hur solsystem bildas. Ja, solsystem bildas i detta nu. Du kanske tror
att alla stjärnor bildades någon gång vid Den Stora Smällen (Big Bang) och kommer
lysa för all framtid, men så är det inte. Stjärnor föds och dör hela tiden, det är bara att
det tar så mycket längre tid än en människas livstid att vi normalt inte märker det.
Det är svårt att förklara vad jag gör i detalj utan att bli långrandig, men om
du är intresserad kan du ta och titta på min
avhandlingssida.
F:
Vad gör en astronom, egentligen? Nog borde alla stjärnor vara
upptäckta vid det här laget?
S:
Astronomer gör vitt skilda saker, men typiskt spenderar en astronom 90% av sin
tid framför en dator. Även observatörer, som reser till teleskop på avlägsna
och svårtillgängliga platser, observerar oftast från källaren till teleskopbyggnaden,
framför en dator (vanligen flera datorer) som kontrollerar teleskopet. En
mycket liten del av en astronoms vardag går åt till att observera, den största
delen av tiden spenderas på att analysera data (med datorer) eller skriva
ansökningar (på datorer) till forskningsmedel/teleskoptid etc.
Det finns fler stjärnor i universum än det finns sandkorn på all världens stränder.
Vi har hittills katalogiserat mindre än 1% av de 200 000 000 000
stjärnor som finns bara i vår egen galax. Och det finns ungefär lika många
galaxer i det observerbara universum som det finns stjärnor i vår galax. Alltså,
nej, alla stjärnor har inte upptäckts. Men att upptäcka alla stjärnor är inte heller
målet med astronomin. Målet är att förstå det universum vi lever i, och den
förståelsen kan vi förhoppningsvis närma oss utan att känna till varenda
enstaka stjärna. Om du är intresserad av vad astronomer upptäckt nyligen,
de senaste astronominyheterna, kan jag rekommendera
astronomitidningen Sky & Telescopes
nyhetsförmedling
(på engelska).
F:
Var kan jag köpa en stjärna?
S:
Du menar vem som äger stjärnorna? Ingen, faktiskt. Men det finns säkert
en hel massa människor som jättegärna skulle ta emot dina pengar i utbyte mot
ett certifikat eller liknande. Om du insisterar och inte vet vad du
ska göra av alla dina pengar, så kanske jag kan stå till tjänst. Jag skulle
till och med kunna sälja dig en hel galax med hundratals miljarder stjärnor
för ett mycket förmånligt pris per stjärna. Men allvarligare skrivet, om du
verkligen är intresserad föreslår jag att du först läser vad den
Internationella
Astronomiska Unionen har att säga om saken (på engelska).
F:
Jag hörde att du upptäckt och namngett en asteroid Saltis. Varför
uppkallade du den inte efter dig själv eller din fru?
S:
Det är inte brukligt att man namnger asteroider efter sig själv. Kometer
uppkallas efter upptäckaren, men inte asteroider. Och vad det gäller min
fru så finns det redan en asteroid som heter Erika. Dessutom
tycker jag att Saltis (efter smeknamnet på Saltsjöbaden där Stockholms
observatorium låg mellan 1931 och 2001) är ett ganska bra namn på en asteroid.
Läs mer om Saltis på min
Saltis-sida.
Djupa tankar
F:
Är universum oändligt? Om inte, vad finns bortom?
S:
Låt oss först definiera "universum". Universum är allt som har varit, allt
som är, och allt som någonsin kommer att bli. Allt. I den meningen är universum
oändligt, eftersom universum expanderar och enligt rådande paradigm kommer
expandera för all framtid. Å andra sidan, om du definierar universum som allt
som är nu, i detta ögonblick, så kan universum mycket väl ha en ändlig
volym, det vill säga inte vara oändligt stort. Detta betyder inte nödvändigtvis
att det finns en avgränsande "vägg" i slutet av universum, som jag ska försöka
belysa med en liknelse. Tänk dig ytan på en sfär. Längs med ytan finns
det inget slut; om du färdas längs ytan kommer du aldrig komma till "slutet".
Ändå så är arealen ändlig (du behöver bara en ändlig mängd färg för att måla
den). Visst, sfärens yta är inte plan utan krökt, men det är precis vad universums
geometri också är på stora skalor. Även om universums geometri är mycket krångligare
att tänka sig krökt eftersom den är tredimensionell (sfären "ser man ju" att den
har en tvådimensionell yta krökt i den tredje dimensionen), så är principen
densamma.
Man kan också se det på ett annat sätt: tänk dig att du färdas rakt fram
i en bestämd riktning för att ta reda på var universum slutar. Var hamnar du då?
Så småningom tillbaka där du började! Och det utan att vika från kursen. Det finns
inget "bortom" - universum är allt som finns, och kan vara ändligt stort trots
att det är obegränsat. (I verkligeheten kan man inte utföra experimentet med att
åka rakt fram åt ett håll tills man kommer tillbaka ens i princip eftersom universum
expanderar så snabbt att du aldrig hinner ikapp).
F:
Vilka är dina djupaste tankar?
S:
Det finns huvudsakligen två saker som förundrar mig väldigt mycket och som
är djupa mysterier jag inte kan reda ut, och inte heller har något hopp om
att någonsin förstå. Det första problemet har följt med mig så länge jag kan
minnas och tillhör faktiskt ett av mina tidigaste minnen. Det andra problemet
har jag fascinerats av ända sedan jag började studera fysik.
F:
Med all fattigdom och svält i världen, hur kan man motivera
astronomistudier?
S:
Forskning i astronomi, precis som forskning i alla annan naturvetenskap, är en
investering i framtiden. Vi strävar efter att öka vår förståelse av universum.
Universum styrs av naturlagar, och genom att skaffa oss kunskap om dessa naturlagar
ökar vi vår förmåga att påverka vår omgivning. Kunskap är makt. De tekniska framsteg
som mänskligheten gjort de senaste hundratals åren är ett synligt bevis på kunskapens
makt.
Den verkligt svåra frågan är hur vi ska väga direkta behov mot framtida förbättringar. Det är något jag tyvärr inte kan svara på. Dessutom finns frågan hur man ska distribuera resurser mellan naturvetenskaperna.
Så för att kortfattat besvara frågan, om vi lägger säg 95% av våra resurser på direkta behov för att förbättra den omedelbara situationen, så tycker jag att det kan vara väl motiverat att investera 5% i att utöka vår kunskap för framtida förbättringar.
På lång sikt så är det helt nödvändigt att vår teknologi utvecklas, nödvändigt
för vår framtida överlevnad som art. Annars kommer naturkatastrofer (som en kollision
med en asteroid, en närliggande supernovaexplosion eller solens död) garanterat radera
ut den mänskliga civilisationen. Vi behöver sprida vår art till andra planeter, till
och med till andra solsystem när den tiden kommer, för att öka våra överlevnadsmöjligheter.
Även om vi kan undvika naturkatastrofer är vårt eget hot mot oss själva stort nog
att motivera en emigration till andra solsystem. Observera dock att jag här talar om
mycket långa tidsperspektiv, åtminstone tiotusentals år, så det är ingen omedelbar orsak
till panik och byggande av rymdfarkoster.
F:
Tror du på Gud?
S:
Jag är inte övertygad om att det finns en Gud. Jag säger inte att det inte finns någon;
bara att jag inte är övertygad. Jag respekterar att andra människor tror, men på
grund av religioners natur finns det ingen som helst chans att någon skulle kunna ge
mig ett övertygande argument för att Gud finns: man måste antingen fötts in i tron
eller blivit frälst med en uppenbarelse. Argumentet är symmetriskt, på samma sätt
kan ingen övertyga mig om att Gud inte finns.
Eftersom man varken kan bevisa eller motbevisa Gudshypotesen tycker jag det känns
meningslöst att diskutera den. Det är bara en fråga om tro. Samma sak gäller för
andra meta-fysiska teorier och religioner, så länge det inte finns några observerbara
konsekvenser.
F:
Vad är vetenskap?
S:
För att citera fysikern Feynman, Vetenskap är ett sätt att försöka
undvika lura sig själv. Inom vetenskapen samlar vi observationer om naturen
och letar efter mönster; närhelst vi tycker oss urskilja ett mönster kallar vi
det en teori och prövar teorin mot alla tillgängliga och framtida observationer
för att se om mönstret passar in. Genom att respektera observationer av naturen
säkerhetställer vi att teorier som inte stämmer överens med verkligheten
identifieras som sådana. Detta innebär att vetenskapen är självkorrigerande,
en mycket viktig egenskap.
Den vetenskapliga metoden är det enda sätt jag känner till som kan producera
kunskap. Jag är i själva verket tämligen övertygad om att den vetenskapliga metoden
är det enda sätt man kan införskaffa kunskap på.
Personligt
F:
Varför blev du astronom?
S:
Jag har alltid varit besatt av rymden och astronomi, i alla fall
ända sedan fyraårsåldern. Carl Sagans TV-serie Kosmos,
som sändes på SVT 1982 bidrog mycket till att stärka intresset.
Jag kommer ihåg att jag inte kunde läsa tillräckligt snabbt för
att hinna med undertexterna, så min pappa läste dem högt för mig
(jag kunde ingen engelska vid den åldern). Jag har aldrig ångrat
mitt val av inriktning och yrke. För mig är det ett stort
privilegium att få betalt för att undersöka universums mysterier
och bidra till mänsklighetens samlade förståelse.
F:
"Alexis", är inte det ett tjejnamn?
S:
Eftersom du frågar är du förmodligen bekant med 80-talssåpan Dynastin
som går på TV lite då och då. En av de mer framträdande personligheterna
i TV-serien är en illasinnad och intrigerande kvinna som heter Alexis
(spelad av Joan Collins). Annars så ges namnet Alexis i de flesta
länder till pojkar. De stora undantagen är just USA och Kanada, där
Alexis är ett rätt populärt namn på flickor.
Själv är jag pojke. Jag lovar.
F:
"Alexis Brandeker" låter inte speciellt svenskt!
S:
Nej, det är inget typiskt svenskt namn; det är faktiskt inget typiskt
namn över huvud taget. Jag tror att namnet är unikt bland jordens
6 miljarder människor (jag vet att det är unikt
på internet).
Alexis härstammar från Alexius, som i sin tur är besläktat
med Alexander, härlett ur "att försvara, hjälpa" på grekiska.
Min mamma är från Grekland, men Alexis är rätt ovanligt även
där. Namnet är bara vanligt i Amerika, och då mest på kvinnor.
Mitt efternamn har sina rötter i Österrike eftersom min farfar var österrikare. Han stavade ursprungligen namnet Brandecker, men när han flyttade till Sverige så försvann ett c hos myndigheterna, och han fick heta Brandeker, vilket jag ärvt.