[Thread Prev][Thread Next][Thread Index]

Re: Microlensing och svarta hål

Hej Tomas:

Tack för att sätta igång.




Tomas Moll wrote:

Hej!

Upptäckten genom microlensing av den "jordlika" planeten nyligen väcker ju flera frågor, såsom
1. Att en stjärna passerar framför en annan måste väl även i galaxens centrala, stjärntäta regioner vara osannolikt. Kan det räcka med en passage där stjärnorna från jorden sett förblir "åtskilda"? Hade man den bortre stjärnans magnitud under bevakning just därför att passagen förutsågs? Den förberedande kartläggningen i stjärnvimlet 28000 ljusår in mot galaxcentrum ter sig i så fall imponerande.



Visst är det imponerande! Lins-stjärnan, med planeten, är dock inte i galaxens centrala region, men betydligt närmare oss (ca 21 000 ljusår). Det är klar ossanolikt att det sker, men det SKER. Och flera stora observationsprojekt är på gång (tex OGLE Early Warning System, där OGLE står för Optical Gravitational Lensing Experiment, och MOA där MOA står för Microlensing Observations in Astrophysics)

2. Att det lokala maximum som registrerades i fluxkurvan tillskrivs en till den närmaste stjärnan hörande planet - motiveras detta med närheten till det globala maximum jämte en sannolikhetsbetraktelse?


YUP. och dessutom modellberäkningar.

För det är väl många tusen ljusår längs synlinjen där en annan kompakt massa kunde ha råkat åstadkomma en liknande effekt på ljuskurvan?

Tyvärr måste man betala för att på nätet komma åt artikeln i Nature. Inte har Astronomiska institutionen något lösenord för sin studenter?




Jag har kontaktat vår kunniga och alltid hjälpsamma systemerare, Sergio Gelato, och han gav mig följande address som har instruktioner om hur studerande vid Stockholms Universitet får access till alla tidskrifterna. Var så go':

https://support.it.secure.su.se/kb/entry.jspa?entryID=71&categoryID=4



Följande sida är dock pedagogisk
http://www.eso.org/outreach/press-rel/pr-2006/vid-03-06.html

Frågor om svarta hål: En kropp som från oändligheten (eller som på stort avstånd erhållit en motsvarande utgångshastighet) faller in mot ett svart hål och som vid händelsehorisonten når flykthastigheten c kan ju tyckas förtjäna en oändlig relativistisk massökning, åtminstone i ett system där dess hastighet mäts till c. Vad är det egentligen för massa som tillförs singulariteten?

Sett från din horisont, tillförs ingen massa egentligen singulariteten, därför objektet stannar upp vid händelseshorisonten


Även om den infallande kroppen utifrån sett ser ut att stanna vid horisonten så måste den förutom vilomassan bära med sig en avsevärd kinetisk energi för vilken massa borde vara slutformen. Och hur är det med masselement som inte faller in centralt utan spiraliserar (som vid ackretion), där måste ju för impulsmomentets skull spiraliseringen fortsätta innanför horisonten. Det kanske tar mycket längre tid än man tror att nå singulariteten?

Mvh Tomas Moll







Hälsn.,

Aage


--
*********************************************************************
* 	Aage Sandqvist (Prof.)      Phone:   +46 - (0)8 5537 8511     *
* 	Stockholm Observatory       Fax:     +46 - (0)8 5537 8510     *
* 	SCFAB - AlbaNova                                              *
* 	SE - 106 91 Stockholm       Email:   aage AT astro.su.se         *
* 	Sweden                                                        *
*********************************************************************